Koppning – kaffets smaktest

Koppning - kaffets smaktest

Vi lämnar värmen ute och går in för att prova kaffe, eller ”koppa” som det heter på kaffespråk, ett av flera kvalitets-steg i klassificering av kaffe. Inget nytt eftersom vi alla jobbar med kaffe. Men alla är inte lika vana med tekniken som krävs, att surpla i sig kaffet högt och ljudligt för att känna maximal smak. Vi fick möjlighet att koppa fyra olika Lot:er (odlingsområde på farmen) från La Cumplida och även några konkurrerande kaffegårdar.

Inne i koppningsrummet pågår även stickprovskontroll av kaffebönorna för att kvalitetsklassa dem. Storlek på kaffebönorna, om de är defekta ex angripna av mögel, är spruckna samt ett flertal andra parametrar spelar in. Intressant att detta lite mer stillsamma arbete genererar samma timlön som det tunga arbetet med att vända kaffet. Jag frågar om detta är ett mer attraktivt arbete, men det visar sig vara fel –  i denna tjänst arbetar man fasta tider och kan inte påverka sin lön vilket gör den mindre attraktiv än accords-arbete. Där ser man.

Torkning av kaffebönor

Torkningen av kaffebönorna sker genom manuell vändning

Tidig morgon och avfärd till Sebaco. Nu när vi lämnat bergen och kommer ner i de låglänta delarna är den torra värmen påtaglig. Den varma vinden, lite som en hårtork, drar fram över slätterna. Dessa egenskaper i kombination med ytterst lite nederbörd gör området perfekt för torkning av kaffebönor. Och det är också här som den Dry Mill (direkt översatt ”torr kvarn” – finns inget bra ord på svenska) som bland annat kaffefarmen La Cumplida använder sig av ligger.

Vi möts upp av Henrik Bang från Ecom Trading, det exportföretag som Arvid Nordquist kaffe använder sig av. Det danska namnet till trots har Henrik, efter mer än 10 år i Nicaragua, tappat sin förmåga att förstå svenska, och således blir det ännu en engelsk guidning. Runt omkring oss är stora betongytor täckta med fuktiga kaffebönor. De vänds manuellt enligt ett utarbetat schema för att torka, och bildar ett vackert mönster. Arbetet är monotont och tungt i den stekande solen. På frågan om det funnits tankar på att ersätta det manuella arbetet med maskinell får jag svaret att detta inte är en fråga som drivs från de anställdas håll för då riskerar de att arbetstillfällen försvinner.

Sista natten i mörker

Sista natten i kaffedistriktet Matagalpa för att i morgon bege oss söderut till Sebaco. Mörkret har sänkt sig, så här nära ekvatorn går det snabbt så fort solen gått ner. Välbehövlig dusch och sen middag nere i stan (eller ”byn” som känns som en mer korrekt benämning) på en liten italiensk (!) restaurang. Mitt i middagen går all ström och det blir bäcksvart. Totalt kolmörker som varar hela natten. Visar sig att strömmen gått i hela Nicaragua, så det är bara att plocka upp mobilen och använda den som lampa. Det är ungefär det enda mobilen duger till ändå för jag har inte haft täckning mer än någon timme idag. Trots att vårt boende ligger en bit ovanför staden vaknar jag runt 04-tiden av tuppar som gal. Räknar till tre olika ”röster”…

Kaffebären tvättas och fram kommer kaffebönan

Lastbilar anländer fullastade med dagens skörd och tippar ner alla kaffebär

Wet Mill (direkt översatt ”våt kvarn” – finns inget bra ord på svenska) är platsen där kaffebärens fruktkött rensas bort, bönorna tvättas för att sedan jäsa 0,5 – 2 dygn i stora betongkar. Ingen lust att trilla ner, gäller att hålla tungan rätt i mun när man klättrar runt för att titta. Lastbilar anländer fullastade med dagens skörd och tippar ner alla kaffebär. Riktigt vackert med den röda färgen mot betongens gråa kontrast.

Bönorna passerar flera steg i tvättprocessen

Utrustningen kan verka något primitiv men ser i princip liknande ut överallt i världen. Det är en bullrig miljö som skiljer sig markant från tystnaden uppe på kaffeodlingen. Bönorna passerar flera steg i tvättprocessen.

Här ser man det slutliga resultatet när kaffebären övergått till att bli kaffebönor

I min kollegas hand ser man det slutliga resultatet när kaffebären övergått till att bli kaffebönor. Helt rena, något fuktiga och ganska tunga, direkt från Wet Millen. Sista steget blir att åter packa bönorna i säckar och lasta upp på lastbil för att köras vidare till en Dry Mill.

Tillgång till fri sjukvård

 

Varje dag bakas det färskt bröd

Vi åker vidare på den stora farmen, och strax passerar vi förbi sjukstugan. Eftersom La Cumplida är UTZ-certifierad är ett av flera kriterier, som ställs för att ha certifieringen, att alla som arbetar har tillgång till fri sjukvård. Efter sjukstugan kommer köket och matsalen som dagligen utspisar alla som arbetar på farmen. I dag, som de flesta andra dagar, vankas det nybakat bröd med en slags röra på bönor.  Riktigt gott, magen börjar kurra och gör sig påmind om att det nog är dags för lunch även för oss. Men som besökare får vi en något mer påkostad lunch bestående av kött, grönsaker och ris (som verkar serveras till allt, oavsett vad man äter).

Uppsamling av dagens kaffeskörd

Dagen börjar lida mot sitt slut. Nu ska allt plockat kaffe bäras till en av flera uppsamlingsstationer. All plockarnas förkläden bildar ett vackert lapptäcke av färger tillsammans med de mustigt gröna träden. Varje säck väger runt 60 kg och gammal som ung bär dem på sina axlar, helt otroligt. Det ser ju lätt ut, men kan garantera att det är hårt arbete. Varje säck hälls ut för att kontrolleras av en förman, vägas och därefter packas om till större säckar eller lastas löst på lastbilar för att sedan köras någon mil till den Wet Mill som ligger inom farmen.

Kaffeskörd i bergssluttning

 

Kaffeskörd i bergssluttning på mellan 700-1200 meters höjd över havet

Efter besöket i skolan hoppar vi upp på jeep-flaken och åker vidare för att se kaffet skördas. Äntligen! Omgiven av frodiga kaffesluttningar med svindlande utsikt kliver vi av, ganska dammiga. Sluttningarna ligger på mellan 700-1200 meters höjd över havet och det är något svalare här än nere i Matagalpa, och heller inte allt för fuktigt. Dags att se till att ingen onödig hud exponeras fritt, det är långa byxor och långärmad tröja som gäller, för bland kaffeträden (ja, det är träd som sedan beskärs till buskar för att man smidigt skall kunna plocka bären) finns det elaka insekter som gärna tar en munsbit.

Dagens skörd av kaffebär

Det pågår en febril aktivitet mellan kaffeträden. Plantorna står så tätt att det är lätt att villa bort sig. Plötsligt stöter jag på en som plockar. Skörden ser ut att bli god då dignande röda bär i stora klasar hänger utefter grenarna. Allt plockas för hand och läggs i korgar som sedan läggs över i större säckar. Alla som plockar väljer själva hur mycket eller lite de vill jobba, och får betalt utifrån hur mycket de plockat. Snittet på en dagslön är drygt 4 US dollar.

*Kaffe kommer från en stenfrukt, likt körsbäret, men här använder man fruktens kärna istället för köttet.

Skolan på La Cumplida

 

Summer Camp för barnen på La Cumplida

Vårt första stopp blir dock ett obligatoriskt besök på skolan där barnen till alla de mer än 600 personerna som arbetar på farmen går. Nu i februari har barnen sommarlov men stiftelsen Nicafrance Matagalpa, som drivs av bland annat Christina, har anordnat ett Summer camp där man lär ut mer traditionella nicaraguanska mjuka värden som historia, sånger, danser samt möjlighet till sport m.m – alltså lite andra ämnen än vad de läser under ordinarie terminer. Även här möts vi av värme, kryddad med en rejäl portion nyfikenhet. De större barnen har övat och repeterat länge innan vårt besök och är minst lika nervösa som vi. De mindre barnen stirrar storögt på oss och vågar till en början inte komma fram. Men strax kommer det en liten klunga som nyfiket nyper i kläderna, tittar på våra kameror och känner på vår bleka hud och ljusa hår.

La Cumplida – ”Den fulländade”

 

På La Cumplida är de måna om sina arbetare

Vi möts upp av delägare Osvaldo, fru Christina och deras förman

Kaffefarmen La Cumplida är stor – mycket större än vad jag trott, bara vägnätet på farmen är drygt 7 mil. Förutom kaffe odlar de även kakao och ormbunkar som används i buketter, en stor exportvara till Europa. När vi kör in genom farmen möts vi av en skylt som visar att man tar avstånd från barnarbete. Inte en självklarhet vare sig i Nicaragua eller i andra kaffeodlande länder.

Clemente, en av farmens två delägare är bortrest, men vi möts upp av Osvaldo, fru Christina och deras förman. Vår kaffeinköpare Philippe Barecca har träffat dem flera gånger tidigare men för oss andra är det imponerande att höra dem berätta om alla projekt de har igång på farmen, och man slås av den energi och glädje som de utstrålar, samt viljan att skapa bättre förutsättningar för alla de som arbetar på farmen. Det är inte för inte som farmen är döpt till just ”La Cumplida” som betyder ”Den fulländade”.  För flera i gruppen är det deras första besök på en kaffefarm och alla längtar efter att bege sig ut på bergsluttningarna och se kaffet skördas.

* La Cumplida är den kaffefarm varifrån det mesta av Arvid Nordquists nicaraguanska bönor kommer ifrån. Classic Selection ”Nicaragua La Cumplida” är ett single estate-kaffe som endast innehåller bönor från denna farm.

Vägen till La Cumplida

Vi vaknar med tuppen också i Matagalpa. Detta är inte bildligt talat men varje dag vaknar vi väldigt tidigt av flera tuppar som ivrigt pinkar in sina revir i omnejden runt de ställen vi bor på. Så är det ute på landet i Nicaragua. Här i Matagalpa ligger vårt boende högt uppe på en kulle. Tidigare har vi stuckit ut näsan genom dörren och direkt utanför har ryttare kommit på hästar. Vagnar som dras av oxar har segat förbi och lösdrivande hundar har sprungit omkring. Här uppe på kullen är det lite lugnare. Lite längre ner mot byn betar som vanligt kossor längs vägarna och hönor och kycklingar pickar på gator och i diken. Jag vet inte hur länge sedan det såg ut så här i Sverige… Men folk här är vänliga, oftast glada. Man ser ingen som svälter även om livet i Nicaragua är hårt. Vägen sista sträckan mellan Sebaco och Matagalpa kantas av kaffe som ligger och torkar i solen. Matagalpa är en bergsby mitt i Nicaraguas kaffedistrikt. By kanske är fel att säga eftersom det är Nicaraguas näst största stad. Men oavsett detta så är det ingen stor stad. Nu är klockan 08.00 och vi ger oss iväg till La Cumplida – Nicaraguas största kaffefarm som Arvid Nordquist samarbetat med i många, många år.

Landskapet på vägen till La Cumplida är överväldigande. Till skillnad från San Juan de Limay så är här mycket skog. Det är grönt och frodigt. Marken är fuktig och visst är kossorna längs vägen lite fetare. Här ser man inga oxdragna kärror. Inte lika mycket hästar heller. Här kommer lastbilar med kaffe längs vägarna.  Vilken dag det kommer att bli, fantastiskt att få visa våra kunder La Cumplida. De ser mycket fram emot att få besöka en kaffefarm. Eftersom det även är första gången min kollega Rosemarie besöker La Cumplida så låter jag henne ta över bloggen här. Hoppas ni som följt med på resan såhär långt har fått en ökad förståelse för hur vår trädplanteringen går till. Arbetet fortsätter hela tiden och vi fortsätter att rapportera!

Trädplanteringen bekämpar fattigdom

 

Ernesto, markägaren på vars mark våra första träd planterades

Efter lunchen besökte vi Ernesto. En kortvuxen man som bor i bergen ovanför Limay. Han har åtta barn och en inneboende kvinna. Hans fru har gått bort. Han bär cowboyhatt och en stor machete. Det här är Arvid Nordquists första trädplantering. Ser tyvärr inte mycket ut för tillfället men plantor hinner inte växa så mycket på 8-9 månader. Det är Mahogny, Pochote och två ytterligare arter som är ädelträ och därför små plantor. Träden för eldning är redan cirka en meter höga. Vi frågar Ernesto varför han nappat på Taking Roots trädplantering. ”El Dinero”, svarar Ernesto snabbt. Vi skrattar men nickar sedan förstående. Det är naturligtvis ett mycket viktigt incitament. Våra kunder är lite chockade över fattigdomen. De har lyssnat på vårt prat om miljö och klimatfrågan. Avskogningen är naturligtvis påtaglig säger de. ”Men nu när man kommer hit känns fattigdomsbekämpningen i projektet viktigast”, säger Rikard från OMV (kund till Arvid Nordquist). Måste erkänna att jag känner likadant själv. Men Kahlils mål är att få bönderna att se trädplantering som en ekonomiskt intressant odlingsprodukt. Ett kaffeträd tar tre år på sig innan det ger frukt och kräver långt mycket mer omvårdnad än en skog. Trädodling tar några år till (för träd som ska säljas till ved) innan första inkomstkällan börjar. Genom att hjälpa dem komma i gång med en verksamhet som man kan tjäna egna pengar på så hjälper man nicaraguanska bönder med att slippa stå och vänta på biståndspengar. ”Det är bra det här”, säger Jonas från Convini (kund till Arvid Nordquist), ”känns bra att göra något!” Sedan bär det av med kunderna till Matagalpa och i morgon åker vi till La Cumplida för att se kaffeodlingen.

Ett av Arvid Nordquist träd på Ernestos mark